Le¿ajsk-moje miasto   O mnie  Towarzystwo Mi³oœników Ziemi Le¿ajskiej   Newsy   Le¿ajsk-spacerkiem po mieœcie        Powrót  


    Sylwetki Le¿ajszczan


Sylwetki Le¿ajszczan - Eligiusz Szuty


 Eligiusz Szuty -  artysta i plastyk

  W Szwecji wszyscy nazywaj¹ go Eliot.

             Urodzi³ siê 7 listopada 1964 roku w Nowej Sarzynie.  Do szko³y podstawowej chodzi³ w Pustkowie-Osiedlu. Jego ojciec Eugeniusz Szuty pracowa³ w Zak³adach Tworzyw Sztucznych jako dekorator.  Amatorsko zajmowa³ siê malarstwem. Zami³owanie do pêdzla, talent i wiedzê przekaza³ swojemu synowi Eligiuszowi, który z wykszta³cenia - elektromechanik, ale z pasj¹ od kilkunastu lat uprawia malarstwo olejne. Malarstwem zainteresowa³ siê dopiero bêd¹c w wojsku, z prostej przyczyny, aby wymigaæ siê od wojskowych zajêæ. Potem pracowa³ razem z ojcem w dekoratorni, prowadzi³ z rozg³oœniê radiow¹, ukoñczy³ kurs plastyczny, po czym postanowi³ ruszyæ w œwiat "za chlebem".

             Bêd¹c w Grecji pracowa³ jako projektant spinek do w³osów. Wspó³pracowa³ te¿ z jednym z ateñskich artystów.

            Eligiusz- polski artysta i plastyk zafascynowany i zakochany w szwedzkiej naturze, kulturze i historii. Swoje fascynacje uroczym krajobrazem i piêknem Szwecji przelewa na p³ótno. Od lat wystawia w Szwecji swoje prace malarskie, zyskuj¹c tam bardzo dobr¹ opiniê. Mieszkañcy Linsells nadali mu tytu³ honorowego obywatela tej miejscowoœci, a od ubieg³ego roku jest jedynym Polakiem nale¿¹cym do Zwi¹zku Artystów Szwedzkich. Jest ambasadorem honorowym szwedzkiej prowincji Härjedalen. Czêœæ swoich obrazów poœwiêci³ mieszkañcom tej prowincji.

         

   

kontakt: eliot.art@poczta.fm 


Eligiusz Szuty

 

Bärplockaren som blev ambassadör

TEXT Bosse Yman       http://www.ymanolsson.se/

Foto Privat

 

Först kommer tranorna. Sedan kommer sädesärlan och svalorna. Och sedan kommer

Eliot – dä vet vi att sommaren är här pä riktigt.

För dig som ännu inte känner honom, kan vi berätta att han egentligen heter Eligiusz Szuty, kommer från staden Lezajsk i södra Polen och numera är officiellt utnämnd ambassadör för Härjedalen i Polen. Han bär nämligen på en större kärlek till värt landskap än vad många infödda gör, och har tagit till livsuppgift att sprida kännedom om Härjedalen bland sina landsmän i vårt grannland på andra sidan Östersjön.

 

Eliots intresse för Sverige och svenskarna väcktes väldigt tidigt. Varför vet han egentligen inte – hans far som var högskoleutbildad konstnär hade visserligen en gäng fätt följa med en delegation pä ett tredagarsbesök i Stockholm och berättade när han kom hem om ett land som var mycket rent och

mycket vackert. Och i skolan, där hans mamma undervisade i biologi och kemi, fick Eliot som alla polska barn lära sig en hel del om Sverige. Polackerna fäster nämligen betydligt större vikt än vad vi gör, vid att Sverige och Polen är grannländer. Men det räcker inte som förklaring.

– Jag kände bara att jag ville veta mer om Sverige, berättar Eliot. När jag växte upp stod det ganska mycket i polska tidningar om Björn Borg och ABBA – och om Stig Blomqvist, rallykungen.

Och jag slukade alla böcker jag kom över om Sverige och drömde om att fä äka dit en dag.

Men alla uppskattade inte hans med tiden ganska gedigna kunskaper om vårt land. Det fick Eliot erfara när han vid 80-talets mitt gjorde lumpen i Rzeszov som chaufför i den polska

armén. En löjtnant, som ännu inte nätt sin fulla mognad vad gäller ödmjukhet, hade hävdat vid en sammankomst att Sverige tillhörde NATO. Eliot visste förstäs sin plats som menig soldat,

men var uppfostrad till att hälla sig till sanningen. Sä han invände försiktigt, att Sverige inte alls var med i NATO. Och det skulle han förstäs inte ha gjort – löjtnanten blev ursinnig över hans uppstudsighet, gav honom tre mänaders permissionsförbud och tvingade honom dessutom att varje kväll springa en timme med full packning och iförd gasmask! Hade vär Eliot inte haft ett förflutet som vältränad scoutinstruktör, sä hade han väl knappast överlevt den närmast pennalistiska bestraffningen.

Men efter löppassen hade han ändä sä mycket luft kvar i lungorna, att han tjurskalligt lyckades pipa fram att Sverige ändä inte var med i NATO. Och han hade väl sprungit i gasmask än idag, om inte en major till slut gripit in och avslutat straffexercisen och därmed givit Eliot rätt.

Att Eliot var konstnärligt begävad stod ocksä klart ganska tidigt, och efter lumpen gick han i lära hos sin far, Eugeniusz Szuty. Han var en mycket skicklig tuschtecknare och hade en lysande oljemåäningsteknik efter studier i bäde Polen och Ryssland. Men i det kommunistiska Polen användes konsten mest som propagandainstrument och konstnärens roll stannade vid att måla porträtt av Lenin och slagkraftiga första maj-plakat.

Eliot fick nu lära sig frän grunden hur man blandar färger och bygger upp ett konstverk. Men hans första ”riktiga” oljemåäningar kom till i Grekland 1989.

             

Kyrkogatan i Sveg i början av 1900-talet.

 „Om nägon, frägar mig om Sverige och Härjedalen, sä kann jag prata i en vecka!“

 – Grekland var det första västland som vi polacker tilläts resa till, säger Eliot. Jag hade längtat sä efter att fä resa ut i världen, sä jag sökte visum sä fort jag kunde och äkte till Peloponnesos.

En hygglig smäföretagare gav honom jobb som dekorationsmälare och ett helt är drog han sig fram genom att mäla diadem och härspännen.

– Jag visste ju att jag aldrig skulle fä ett nytt visum av de polska myndigheterna, sä jag försökte stanna kvar sä länge som möjligt.

Men förändringens vindar hade börjat bläsa även i Polen. Lech Walensa och Solidaritet dök upp pä den politiska arenan och började gradvis montera ned järnridän. Och rätt vad det var sä blev det möjligt för polska medborgare att äka fritt, utan visum, till Skandinavien. Det var en stor dag för Eliot, när han sommaren 1994, tillsammans med sin trolovade, sin bror och sin blivande svägerska, för första gängen beträdde svensk mark.

– Vi hade läst att man kunde plocka bär och sälja i Sverige, minns Eliot. Men vi förstod att det inte var nägon idé att söka sig till samma trad som alla andra polacker. Sä vi äkte till Älvdalen i Dalarna, där vi hoppades pä att hitta tillräckligt med bär för att överleva.

Första bärsöket i Älvdalens djupa skogar slutade i panikens tecken, när sällskapet gick rakt pä en militär radaranläggning.

– Vi sprang för livet därifrän, berättar Eliot. Det är superillegalt i Polen att närma sig militäranläggningar och vi tänkte att nu blir vi inspärrade som spioner allihop.

Men repressalierna frän den svenska krigsmakten uteblev och de fyras gäng kunde ätergä till arbetspassen i bläbärsskogen. Och Eliots allra första konstverk i Sverige blev en teckning av

Älvdalens kyrka, gjord i bläbärssaft! Förhoppningsvis värdesätts den av den campingägare som tog den som delbetalning för hans upplåtelse av tältplats.

Kör man vägen rakt fram frän Älvdalen, sä hamnar man sä smäningom i Härjedalen. Och det var just vad vära polska vänner gjorde. Slumpen rattade deras lilla Ford mot Linsell, där de hyrde en stuga av Anna-Britt och Eskil Ung.

– De var fantastiska mot oss och hjälpte oss tillrätta pä alla sätt, säger Eliot med pätaglig tacksamhet i rösten.

Bär fanns det dessutom i Härjedalsskogarna det äret.

Bläbärsrekordet för en dags plockning står sig fortfarande: Eliot plockade 125 kilo! Brorsan var ännu värre – han fick ihop 132 kilo eller 270 liter bär! Tillsammans plockade de fyra 432 kilo till ett värde av 8 kronor kilot. Lägg därtill att köpvärdet av den svenska kronan i Polen under de här ären var ungefär 6 gänger högre än i Sverige. Med polska mätt hade sällskapet alltså pä en dag fått ihop motsvarande nästan 21.000 kronor i Polen.

– Vi fick gä tillbaka till Linsell, för bilens fjädring klarade inte både oss och bären, säger Eliot. Men det gjorde ingenting – den kvällen blev det fest i stugan i Linsell…

Sedan dess har Eliot kommit tillbaka till Härjedalen och Linsell varje sommar. Ambitiös som han är i sitt relationsbyggande, har Eliot lärt sig svenska, bättre och bättre för vart är.

Och mer och mer välkommen har han varit för varje besök. Efter några är utnämnde Linsellborna denne märklige polack till hedersmedborgare i byn. Och det var här han fick byta namn till Eliot, eftersom Eligiusz knappt gick att uttala.

– En av Linsellborna sa till mig en gång: Eliot – du pratar svenska och du kör Volvo – nu har du bara kvar att lära dig att äta surströmming! Men tyvärr, där gär gränsen. Jag har ätit soppa pä älgblod och det gick bra. Men aldrig att jag äter surströmming…

I den medeltida staden Lezajsk i sydöstra Polen, vackert belägen vid floden San, hade Eliot fätt ärva ett hus – ett smalt trevåningshus, helt omodernt och med definitivt renoveringsbehov.

Det är dit Eliots bärinkomster har gätt. Idag är huset i toppskick och innehåller Blåbärsrummet, till minne av den sensationella bärtillgången den gången i Glötetrakten, Hjortronrummet, till minne av en oförglömlig sommar vid Glötesvälen och Lingonrummet, efter en sällsynt lyckad bärhöst kring

Linsellsjön. Men resten av huset fär väl döpas efter hans konst, för under alla sina besök och hemma i Polen ocksä har Eliot mälat motiv frän Sverige och Härjedalen – 170 oljemälningar har det hittills blivit genom ären. Härjedalens natur och sommarljus är oemotständligt för en sann konstnär.

Hans först a konstutställning ägde rum 1997 i en lada i Linsell. Men äret efter berättade Anna-Britt att hon ordnat en plats i Sveg för hans nya utställning.

– Jag fick en chock när jag insåg att det var i Ljushallen i Medborgarhuset, kommunhuset i Sveg. Tvä personer hjälpte mig att hänga och det hölls presskonferens och allting – det var

som en fantastisk dröm!

Utställningen gjorde stor succé och Eliot fick sälja varenda en av sina tavlor redan pä vernissagen – 28 stycken! Därutöver fick han en rad beställningar pä oljemålningar att måla hemma i

Polen under vintern. Och dessutom blev han tillfrägad om han ville ställa upp som lärare för en konstkurs för östra Härjedalens amatörmälare.

Succén gav genklang ända ned till Karpaterna. I Polen hade Eliot gjort en del uppskattade kyrkomälningar, men blev nekad inträde när han sökte medlemskap i en polsk konstnärsförening,

eftersom han inte kunde visa papper pä att han var utbildad konstnär.

– Men när de hörde om mina svenska framgängar kom de och knackade pä min dörr och ville ha med mig som medlem, men dä var det min tur att tacka nej.

I stället valde han att ställa ut sina verk i ett välrenommerat kulturcentrum i Krakow, Polens södra huvudstad, där han mötte största respekt.

– En av min pappas vänner kom till vernissagen och sa att jag hade lika bra teknik som min far haft. Det gjorde mig oerhört glad och stolt.

Eliot vill mäla efter sitt eget huvud – han bekänner sig inte till nägra ismer och vill inte ta order.

– Jag ser bara konsten som en hobby. Om nägon frägar mig om konst, vet jag inte vad jag ska svara. Men om någon frägar mig om Sverige och Härjedalen, sä kan jag prata i en vecka!

När borgmäst aren i Lezajsk fick höra om Eliots kontakter i Sverige, blev han mycket intresserad. Efter alla är av politisk isolering i östblocket, känner de flesta polacker ett stort behov av kontakter även i väst. Efter nägra är som förmedlande länk och tolk blev Eliots ansträngningar att föra samman sina tvä hembygder allt mera lyckosamma. Resultatet har blivit ett vänortssamarbete pä flera plan. Busslaster med svenska ungdomar har äkt pä besök till södra Polen och vice versa. Teckningstävlingar har arrangerats med syfte att öka intresset för grannlandet.

Och Eliot, som ägnar vinterhalväret åt att prata sig varm om Härjedalen för alla som vill lyssna, blev till slut utnämnd till officiell ambassadör för Härjedalen, utrustad med visitkort i björkfanér med kommunvapen och allt. En riktig framgängssaga för en fattig polsk bärplockare som en gäng inte ens hade pengar för att mäla av Älvdalens kyrka med riktig färg.

– Jag har Härjedalen att tacka för sä otroligt mycket, säger Eliot. Varje vinter väntar jag pä den dag jag fär äka tillbaka. Jag tar gärna emot gäster frän Sverige och visar mitt land. Och jag

är stolt över att vara polack. Men jag älskar Härjedalen – det är mitt paradis pä jorden!

”Varje vinter väntar jag på den dag jag får åka tillbaka.”

           Välkommen i vinter!

 

Vära vintersportorter lockar ständigt allt fler besökare. Här vet du att du fär en vintersemestermedkvalitet.

Riktiga fjäll, trots att landskapet ligger sä behagligt nära Sveriges storstäder. De perfekta liftsystemen med de läckraste pister du kan tänka dig. De enorma, välskötta spärsystemen. De välpistade skoterlederna som ger möjligheter till vinterfiske i världsklass.

After ski för alla smaker och tycken. Och förstklassiga kockar som med vära inhemska rävaror som grund sätter guldkanten pä din tillvaro.

 Unna dig själv att hämta andan i vär rena vita värld. Unna dig lyckan att fä se dina barn göra änglar i den rena, vita snön, eller snölyktor att tända under Vintergatans oändliga gnistrande

stjärnhimmel. Upplev härjedalsvintern frän hästryggen, eller i släde efter häst, hund eller ren. Eller nägra andra aktiviteter frän vär rika palett av erbjudanden med vinter som gemensam nämnare. Spännande äventyr att minnas i vardagen – och att drömma om tills det är dags för nästa besök.

Alla turistbyråer i Härjedalen kan hjälpa dig att forma en vintersemester för dig och din familj, anpassad efter omrädets förutsättningar och dina önskemäl. Härjedalen rymmer alternativ för varje plänbok, men inramat av samma läckra vinterland.

Nu ska du njuta av härjedalssommarens alla ljuvligheter och samla upplevelserna pä hög. Men ätervänd gärna om ett halvär för att fä uppleva Härjedalens andra sida – det enda du

kommer att ängra är att du inte kommit pä idén tidigare…

  

http://www.ymanolsson.se/pdf_filer/Sommarmag%2008%202.pdf


Napisz, przeœlij na adres:


Ksiêga Goœci-przegl¹danie

Strona utworzona 2006-08-09

Ostatnia aktualizacja: 08-09-19

 

Powrót